Muli bwanji? Vi mår mer än bra i det vackra landet Malawi. Vi lämnade vinterlanskapet i Sverige för att komma till 30-gradig värme och tropiska regn varje dag. Det första som slog mot oss var de underbara dofterna av jord, regn, grönska och värme (som på Bergianska växthuset; tack mamma/Elin) Vi har andats in Afrika djupt i våra lungor och efter en vecka känns Malawi verkligen som vårt hem! Andra dagen frågade Elin ”hur många nätter har vi sovit här?”. Varje dag är full av nya intryck, möten med spännande människor, annorlunda upplevelser och känns som ett nytt äventyr. Vi kan inte fatta att vi bara varit här en vecka och ända önskar vi att tiden ska gå långsammare.
Platsen vi bor på heter Mabuya Camp och är en hel upplevelse i sig. Det finns ingen som stannar bara en natt; man fastnar i veckor, månader och bevisligen till och med år! Området är grönt som en oas jämfört med kala betonglägenheter vi kollat på som alternativt boende. Varje morgon inleds med en svalkande simtur i poolen samt en härlig frukost på trappan utanför vår lilla vasshydda. Sedan bär det av mot workshopen, vi håller oss fräscha i fem minuter innan vi droppar av svett, underbart!
Apropå workshopen (vi är ju officiellt här för att utföra något slags arbete) så ligger den 45 min gångväg i sverige-tempo från Mabuya. Först idag kom vi på att afro-tempot är mer passande, speciellt eftersom vi inte kommer kunna tvätta våra kläder på 8 veckor eftersom luften tydligen är full av maskar! Picture daggmaskar som lägger ägg i din armhåla! Promenaden hit är en del av dagen vi inte vill vara utan på grund av spontana möten med alla otroligt trevliga Malawier- man möter inte någons blick utan att hälsa och fråga hur man mår. Dessutom går vi förbi fruktmarknaden VARJE dag (ni känner oss), men maten förtjänar ett eget stycke.
Workshopen ligger i en barack på sjukhusområdet, är ca 80 m2 stor och är en av två workshopar i hela Malawi. Trots sin begränsade yta rymmer den nya fina maskiner. Sju personer jobbar här varav tre är utbildade ortopedingenjörer och ytan de tar emot de tre till fyra patienterna om dagen på är en gånger två meter stor; privacy är inte riktigt ett definierat uttryck här. För det officiella nu igen då. Vi har genomfört tre pilotintervjuer, vilket varit hur spännande som helst. Vilken förmån att få lyssna till människors livsberättelser! Vi ser verkligen fram emot att genomföra studien här även om det finns så mycket annat som lockar!
I lördags var vi hembjudna till Tone, världens bästa supervisor, på middag. Hon bor i ett medelklass-område med en kokerska som sköter hushållssysslorna samt har två vakter som byts av dag och natt. Kvällen till ära var vattnet avstängt, vilket kan vara spännande när man ska ha middagsgäster på besök. Som tur är har vi skött oss med maten och inte blivit magsjuka. Än. Med det inte sagt att alla principer inte fallit tungt en efter en för Maria och Elin (Hoppas du förlåter mig Margareta/Erika). Det kan komma att bli lite alcogel över, sådär en två tre liter. Lätt att var kaxig första veckan. Apropå det har Erika utnämnts till ”hålet i myggnätet” när det gäller hygien- och säkerhetsprinciper. Elin och Maria har slagit vad om att Erika blir den första som blir sängliggande…
Till vårt gemensamma favoritämne mat! Den består nu till 90% av frukt. Vår absoluta favoritmåltid är en fruktsallad bestående av söta, solmogna bananer (Maria kan berätta vad de heter på Chichewa), obeskrivligt goda och kladdiga mangos, papaya som man inte smakat om man inte varit i Afrika, avokado stora som fotbollar och sist men inte minst the juicy och deliciously sweet ”nanas”! Vi varierar den med olika nötter on top. Kan tilläggas att vi får detta för endast 5 kronor per person och att vår fruktsallad egentligen skulle kunna föda en hel armé, men att vi delar den på tre. En annan matupplevelse är den godaste pizzan vi någonsin ätit – i Malawi lite otippat! På restaurangerna vi besökt är det inte helt ovanligt att man beställer in en sak och får något helt annat.. Flexibilitet är vårt ledord här, det är bara att gilla läget! Barbequen med vår nye vän, rangern och anti-tjuvjaktsspecialisten Mike aka Mick Dundee, gav oss den i särklass bästa köttupplevelsen vi någonsin haft där vi satt upplysta av ett stearinljus lyssnandes på alla möjliga historier från åren i armén, parkerna i södra Afrika och om witchcraft tills ljuset slocknade och bra månen lyste upp i den afrikanska natten.
Apropå flexibilitet har vi börjat anpassa oss väldigt bra till den afrikanska tidsuppfattningen och dygnsrytmen. Citat från en ortopedingenjör från workshopen ”As long as you do what you want to do, time doesn´t matter”; ledord nummer två. Det ni alla ortopedingenjörer, eller helt enkelt alla, i hela Sverige! Ska vi göra ett ärende på stan tar det hela dan, och det har inget att göra med att vi är veliga, trots att promenaden dit tar 15 minuter.
Detta var det i särklass längsta blogginlägget ni kommer att få från oss, men håll utkik, för snart har vi nya spännande äventyr att berätta om!
Kul att ni hittade hit, inte tappade tålamodet och att ni vill följa med oss på vår resa!!
Kärlek till alla som förtjänar det!
Erika och Elin för trion
tisdag 2 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å vad härligt att läsa er berättelse! Vad ni måste verka exotiska för dem, tre fnissande blekansikten från ett avlägset nordligt land...Ser fram emot bilder också snart!!!
SvaraRaderaKram på er alla tre! Margareta
LOVE this!!
SvaraRaderaHa det riktigt bra, Erika och ni andra som jag inte känner. Erika, nu får du ju visat att du varit på den älskade kontinenten förut och visa att du kan äta allt utan att bli sjuk;)
God Bless!
/Hanna Lundström
Härligt att läsa det ni skriver. Låter som ni har det bra.
SvaraRaderaInte fel med lite värme, ikväll har det snöat hela kvällen så mycket snö vi har nu, och stanna lär det gör ett tag till, mysigt tycker jag.
Ta hand om er!
Kramar Johanna BJöregren.