måndag 1 mars 2010

Malawi tredje veckan

Long time, no seen!

Nu börjar vi på riktigt fatta tempot här i Malawi – vi skriver tredje veckans blogginlägg på slutet av vecka fem och tycker att vi är helt i fas! Nej, sanningen är den att vi inte har många sekunder till övers, vi stupar i säng varje kväll, upprymda av dagens äventyr. Böckerna vi släpade med från Sverige ligger och samlar musskit. Våra grannar har matförbud i sina stugor och hänger upp maten i mustäta påsar. Vi tar det med ro och skär bara bort eventuella tuggmärken på frukten. Så länge den inte är i sängen… men det var den ju igår… vi undrar hur den mår idag efter att ha satt i sig hela Elins paket med Rinexin…

Vi ligger också i fas med intervjuerna, vi har nu genomfört 12 stycken och det är så spännande! I varje intervju kommer något nytt intressant upp. Patienterna har varit mellan 19 och 60 år, de flesta amputerade av olika orsaker, som trafikolyckor, cancer, fall och krokodilattack. Vi har dock upptäckt att det inte är helt lätt att transkribera när ljudupptagningen, förutom intervjun också består av ljud från slipmaskiner, gipsknackning, barnskrik och sjungande arbetskamrater. Vår tolks afroengelska har vi börjat lära oss att tolka, och vi har lärt sig att bemästra de flesta uttal, eftersom ett antal intervjuer faktiskt genomförts till största delen utan tolk, det har varit ett spännande, stundom frustrerande jobb med att transkribera dessa intervjuer...

Maten denna vecka gick i malawiskt tecken- äntligen! Veckan började med att våra vänner Gift och Preacher aka Chicken Pizza, två duktiga musiker och härliga rastakillar från Nkata Bay, inhandlade och tillagade Butterfish på öppen eld som vi avnjöt med nsima och avokadosallad. Nsima för alla som varit i Tanzania, är ogali. För alla andra; det en slags degliknande majsgröt som man rullar till bollar och äter resten av maten med. Underbar förklaring - ni får åka till Afrika och testa själva. Vi för vår del har kommit fram till at vi älskar att äta med händerna! Vi fortsätter vår kulinariska resa med ett besök i area 47. Där finns ett gäng restauranger samlade där lokalbefolkningen äter gott och billigt; grillat kött i olika former och den oumbärliga nsiman. Mike tog med oss dit en kväll och vi stornjöt. En kille med DAMP (enligt egen utsago - vi tvivlar inte en sekund) kom fram och talade utan uppbrott och utan att ge oss en syl i vädret i en halvtimma. I utbyte åt vi upp hans take away mat- den tog sig aldrig utanför området. En bonus till besöket stog en medelålders man för som dansade helt själv och helt enastående inne på en pub med äkta malawiska moves till afrikanska rytmer. En ytterligare pusselbit i det malawiska matpusslet föll på plats då vi fick äran att dinera hemma hos vår vän Johnnie. Han bor med svenska mått mätt under mycket enkla omständigheter med sin syster och hennes barn i en av de fattigare delarna av Lilongwe. En kvart efter att vi anlänt stängdes strömmen av, vilket inte är en ovanlighet här- det sker flera gånger i veckan. Inga problem, elden tändes i kolmörkret utanför och maten tillagades under mobilbelysning. Det bjöds på grillad kyckling, nsima och den mest ljuvliga oshanin; en relish av pumpablad, jordnötter, lök och tomater. Vi togs emot som hedersgäster, deras generositet är något de har gemensamt med de flesta malawier vi möter. Man ger mer än gärna av det lilla man har, vi vill bli mer som dem!

Med Johnnie tog vi gemensam taxi till the Schack, för Elins andra volleybollmatch. Den slutade tyvärr inte med succé, men roligt hade vi! Vi råkade sedan hamna på Chez N´temba, ett ställe med hett dansgolv, och råkade komma hem i lagom tid, fick fyra timmars välbehövlig sömn. Sätt oss på ett dansgolv och vi är fast! Favorit i repris, fredagsnatten spenderade p å Chez, efter bästa uppvärmning till afrikanska trummor på campen. Vi dansade hela natten efter ett kort besök på Valentines party på the Schack, där alla flickor fick rosor. Festen till ära hade vi alla tre inhandlat varsin partyklänning - förväntningarna var på topp. Kvällen fulländades med ett poolparty på lördagsmorgonen. Lördagskvällen bestod av trumspel vi poolen, där även gitarr och saxofon åkte fram, trion myste och njöt! Maria tackade Sam för ljuva toner genom att spilla sin drink på hans sax, kvällen fick ett abrupt slut… nej, ingen skada skedd! Erika åkte i poolen, med kläderna på, tack Elin och Sam… Helgens avkoppling avslutades, tillsammans med 30 andra människor från hela världen, med Ultimate Frisbee-turnering anordnad av engelska volontärer, svettigt och fantastiskt roligt. Erika på började på riktigt sin bantningskur som varade en vecka! Åt som en häst och behöll INGENTING. Var inte oroliga, vart enda förlorat kilo är nu tillbaka där det ska vara! Antibiotikakuren gjorde susen! Notera, hon var inte sjuk, bara lite dålig i magen.

Vi saknar er fortfarande måttligt, men vi tycker om er alla oerhört mycket och önskar att ni kunde vara här och dela alla härliga upplevelser med oss!

Over n out!